.

Tittar tillbaka på en termin som börjar närma sig slutet medans jag lyssnar på Lousie Armstrong - What a wonderful world. Jag minns de tidiga mornarna med uppvakning kl 05.45 som en mardröm blott. Klart som en skinande kristall minns jag istället snabbdistarna på Post Road, och grämer mig över att jag torskade den sista för året. Samtidigt förblir jag stormästaren på LBJ hills, vilket är en stor bravöd, och samtidigt ett bra minne, då det förmodligen var de roligaste intervallerna för året. Också obesegrad i våra time trials på 1 mile och 1000m. 4.20 respektive 2.29 känns godkänt vid den här tiden på året.

Långlöpningen är över och snabbintervallerna börjar närma sig. Skolan är snart slut. Det har inte gått så bra som de tidigare terminerna, men vad gör det om 100 år? Inte ett skit...
Nu är det bara Finals kvar och sen är det dags att flyga över Atlanten igen, bärandes på min Swizz resväska, och tillbaka till mitt riktiga hem.
USA är ett roligt ställe att vara på, men samtidigt finns det e del konstiga grejer här också.
Sverige är kallt och jävligt, men det är också ett härligt land med härliga personer och härliga händelser man inte kan uppleva på någon annan kontinent.
Något jag har lärt mig under min tid i USA är att inte ta så hårt på saker och ting. Man ska ha kul, men också vara seriös när det behövs.
En dag som denna skålar vi med lite Wild Blue och går ut en sväng - det är ju torsdag. Skål
g